Provokation allergi utredning
•
Bedömning av risk för reaktivering av penicillinallergi trots negativa resultat av nya allergitester
Fråga: Då och då träffar vi patienter som beskriver att de haft en snabballergisk reaktion i samband med behandling med fenoximetylpenicillin (pcV) för några årtionden sedan. Vid utredning påvisas inga specifika IgE mot pcV och pricktest är negativt. Nästa steg i vår utredning brukar utgöras av peroral provokation. Finns det evidens för att en peroral provokation som utfaller negativt kan reaktivera patientens allergi (om den ursprungliga reaktionen trots allt var en IgE-medierad reaktion), så att hen riskerar en allvarlig reaktion om sedan en behandling inleds?
Sammanfattning: Andelen negativa utredningsresultat ökar med tiden som förflutit mellan den misstänkta reaktionen och utredningen. Vid reexponering efter tidigare genomförd negativ peroral provokation
•
Utredning
Blodprov för analys av specifikt IgE ingår ofta vid allergiutredningar och har fördelen att analyserna ger ett kvantitativt mått och kan riktas mot specifika allergena molekyler. Även basofilaktiveringstest (BAT) används ibland.
Ett alternativ till pricktest är att analysera IgE i serum. Bägge metoderna analyserar IgE. IgE-testning genom blodprov påverkas inte av att patienten tagit antihistamin eller andra läkemedel.
Vanligen används metoden Immuno-Cap. Testet utfaller positivt vid IgE-halter >0,10 kUA/l. Immuno-Cap-testet Phadiatop innehåller de vanligaste luftburna allergenen och man kan använda testet som screeningtest för inhalationsallergi. Om utfallet är positivt analyserar man specifika IgE-antikroppar.
Om man har en riktad misstanke är det bättre att ta specifikt IgE mot det misstänkta allergenet. Prov taget i anslutning till en anafylaktisk reaktion kan bli falskt för lågt. Man bör vänta minst fyra veckor efter en akut reaktion innan man kan ta
•
Födoämnesöverkänslighet är en komplext samt svårt enhet inom allergologin. Å en sidan förmå det röra sig angående ett plågsamt tillstånd tillsammans en massiv diskrepans mellan upplevd samt bevisad överkänslighet, medan detta å andra sidan förmå vara ett potentiellt livshotande åkomma. ifrån olika populationsstudier hos fullvuxna personer patienter vilket självrapporterat ogynnsamma reaktioner från mat och/eller dryck, äger bara mellan 12–20 % en födoämnesöverkänslighet som förmå bevisas tillsammans de verktyg som finns att tillgå. Detta betyder dock ej att dem övriga patienterna (80–90 %) inbillar sig eller hittar på, utan är snarare ett indikator på hur komplicerat födoämneskänslighet är.
Generellt inom befolkningen ligger prevalensen på grund av kliniskt diagnostiserad födoämnesallergi hos vuxna mellan 2–5 % och på grund av barn mellan 6–8 %. De vanligaste allergierna hos vuxna existerar mot skaldjur, frukter samt grönsaker medan det hos barn existerar mot komjölk, jordnötter samt övriga trädnötter (t ex hasselnöt, valnöt, cashewnöt, paranöt, pistasch m m) i enlighet med olika prevalensstudier i västländerna. I epidemiologiska data ses prevalensen på grund av födoämnesallergi hos barn öka och troligen även på grund av vuxna. Dessutom är detta svårt för att uppskatta den exakta prevalensen av